Nog för att det har varit en jäkla skit dag så kändes ändå kvällen rätt okej. Jag och tjejerna busade till det med chips och en film. Jepp ni hörde rätt, chips på en torsdag?!?!? Lägg av!
Jo då sådant gör vi faktiskt ibland :-)
Var hur mysigt som helst!

Men synden straffar sig....

Nu får jag sota för att jag frossade i onyttigheter när ångesten slår på för att påminna mig om att lyckan och må bra känslan inte varar för evigt :-(
Tusan med, lagom till jag ska sova...nu kommer det bli skit av det på en stund till innan medicinen börjar verka och jag kaaanske kan lägga mig utan att få en panikattack.
Aja är till att ta tjuren vid hornen och ta mig förbi det med.

Sleep tight!

Jag är nog sämst på att koppla av, slappna av, varva ner... you namn it!
Körde till en av de vackraste platserna som finns och ändå kom jag inte undan alla tankar och all stress i kroppen.
Jag fattar inte det, hur ör det möjligt att inte kunna njuta av det här liksom??

Jag borde skämmas!

Nu vet jag ju att det såklart beror på min utmattning och ångest plus att jag hade för kort tid på mig innan barnen skulle hämtas men jag fick inte tummarna ur innan det nästan va för sent.

Som man säger...bättre lycka nästa gång!

Usch! Idag är det inte bra :-(
Det gör ont precis överallt, jag är spänd som en fiolsträng och det sliter, drar och rör sig inne i mitt huvud.
Jag försöker säga åt mig själv att det är okej, ta en dag och låt dig må riktigt jävla dåligt. Bara slappna av och låt det översvämma dig.
Fall ihop i en hög och bara sov, gråt, skrik vad som helst så är det över sen (kanske?!)

Men nej, hela min kropp, varje system inuti, varje muskel, varje ben och alla sinnen kämpar med sådant mod emot det onda och mot varandra och jag kan bara åka med och vänta på att någon ska ge sig eller bli slagen i striden.

Och den som går sårad och mörbultad ut ur striden är jag.