Temperaturen har inte gått över 4,5 grad idag. Brrr!

Jag fick känna på de kalla vindarna och det bet hårt i kinderna när jag i ilska gick ut med hunden till skogen för att i några minuter slippa undan och lugna ner mig efter mitt utbrott på både barn och man (mest barn).

Man kan nästan se hur kallt å ruggigt det var.

Våra barn är inne i en period nu när det vi säger inte har någon riktig betydelse.
Alltså de tar inte det på allvar. Ber jag dom städa sina rum så rycker de på axlarna och fortsätter med sitt. Våra barn får gärna både måla och pyssla flera gånger om dagen om de vill om de plockar undan efter sig eller åtminstone hjälper till att städa undan men njaaaa.
Hoppsan! Jag glömde, säger de tre timmar senare...(när jag då redan gjort det åt dom) Så dumt med, är ju inte konstigt de skiter i det vi säger åt dom att göra när jag ändå gör det när de ?glömt? det tillräckligt länge....Men va fasen man orkar inte se skiten hur länge som helst!!!
Men ändå, att de totalt ignorerar både mig och pappan det gör mig (pappan med såklart) faktiskt totalt skogstokig!

Men ja, jag får kanske skylla mig själv... :-/

Idag vaknade vi till ösregn och mörker :-(

Jag plågas av skuldkänslor, oro och att måsten behöver göras trots att varken min kropp eller knopp orkar med.

Det dundrar av känslor inom mig idag. Det är så många tankar och krav som sliter sig loss och brottas om min uppmärksamhet och jag ser allt framför mig i en stor virvelvind av ord, rop och bilder.

Det är så frustrerande och utmattande att lyssna på och spela upp detta om och om igen dag ut och dag in.
Ofta önskade jag att det bara va som på tv:n, trycka på off knappen och sen är allt avstängt och man kan äntligen få lite lugn och ro.