Barnen har sprungit som tokar och tittat på klockan sen devsteg upp i morse.
Vi väntar nämligen besök av en kompis och hans dotter och de är eld och lågor :-)

Nu återstår det ca 1 timme innan de anländer och de tycker det är 350 år Kvar! ha ha ha!
Ska bli helt fantastiskt kul att få umgås med dom.

Alltså jag har inte kunnat sluta tänka på vad min massör sa igår om att jag själv gör mig sjuk.
Kan det va så?
Jag tror nog det, inte medvetet såklart, det vore ju galet men undermedvetet har jag nog gjort så jag blivit så här.

Jag menar, det är ju egentligen jag som lägger ribban på vad som är okej för mig både i arbetslivet och på hemma plan och så funderar jag på om jag följt den ribban?
Och kom fram till att det har jag ju verkligen inte. Jag tycker inte det är okej att man ska känna sig tvingad att gå till arbetet på sina lediga dagar för att andra inte har gjort sitt jobb och fixat in personal på ett schema som alltid är det samma. Jag tycker inte det är okej att det alltid är mitt ansvar för maten, handling, städning, tvätten, all planering, allt med barnen m.m i hushållet. Jag tycker inte det är okej att behöva känna att jag måste göra saker andra vill jag ska göra även om jag inte vill för att inte såra dom.
Men då är ju frågan, Hur har jag hanterat de situationerna när det är så? Har jag sagt, Nej tyvärr jag kan inte jobba? Nej det har jag inte.
Har jag gjort klart för min familj att ansvaret även ligger hos dom? Nej det har jag inte.
Har jag sagt, vet du vad? Jag/vi kan inte, hinner inte,orkar inte. Nej det har jag inte.
Nej så ja jag har nog gjort mig själv sjuk för att jag aldrig behagat min vilja, mina känslor mina behov.

Det får allt bli en ändring på det, det blir något att träna på.