Känner mig orolig och stressad. Har dåligt samvete för att jag är sjukskriven, för att jag inte klarar av att jobba just nu.
Samtidigt är jag rädd att jag ska gå tillbaka för snabbt, att jag inte tar hand om mig tillräckligt och att det blir samma skit igen för att jag har så dåligt samvete så att jag tar på mig att jobba igen. Det är ju det jag gjort flera gånger redan :-(
Fy fasen säger jag för att känna så här!

Sen börjar jag tänka på hur gnällig jag är och att jag borde skämmas för att jag är hemma pga trötthet, minnesproblem, koncentrationssvårigheter, ångest, oro och nedstämdhet. Det finns för tusan de med cancer som jobbar om så bara några timmar om dagen.

Tänk inte så säger de, du mår som du mår och du måste leva efter det just nu.
Du har inte mindre rätt att va hemma från jobbet bara för att dina problem är psykiska.
Våga stå upp för ditt mående och dig själv!

Ja det är inte så lätt...

Det är något speciellt att stiga upp före alla andra och få den där stunden av total tystnad. Det faller liksom ett vist lugn över hela huset.
Jag tänder alla ljusen och njuter en stund med en kopp svart kaffe.
Ibland sitter jag och skriver något, funderar på något eller gör en syssla utan att bli störd av någon.
Denna morgonen väljer jag att vika lite tvätt då högen nu är i storlek med Kebnekajse!

Utanför är det 10 plusgrader mörkt och blåsigt. Hunden och jag har redan varit ute och busat och kollat över ägorna.

Nej åter till kaffet och tvätten.

Ha en skön söndag :-)