Alla inlägg under november 2018

Av MissIda - 4 november 2018 08:05

Då var det söndag igen och denna helgen går mot sitt slut.
Legat vaken några rimmar i natt och stökat både i kroppen och knoppen.

Vaknade till dimma å dis men hoppas att det ska klarna upp då planen varit att idag bege oss till sjön och grilla och mysa med goda vänner innan de ska hemåt igen.

Av MissIda - 3 november 2018 16:06

Sov ryckigt i natt så när jag sen vaknade kände jag direkt att ångesten låg som en dimma i bakgrunden.
Jag har kört med mig själv lite för hårt denna veckan, jag har ju rätt svårt att hitta ett tempo som är lagom och att faktiskt vila mellan det jag gör oavsett om det är ansträngande fysiskt eller psykiskt.

Jag fick iallafall lägga mig en stund efter frukosten då en panikattack inte var långt borta. Jag gjorde lite Yoga Nidra och sen kändes det bättre men det krävs mycket mer träning på det för att jag ska kunna bli helt avslappnad.

Nu har vi kommit hem efter några timmar på badet och det kommer vankas tacos och annat mumsigt under kvällen för både små och stora :-)

Trevlig lördag allihop!

Av MissIda - 2 november 2018 16:39

Barnen har sprungit som tokar och tittat på klockan sen devsteg upp i morse.
Vi väntar nämligen besök av en kompis och hans dotter och de är eld och lågor :-)

Nu återstår det ca 1 timme innan de anländer och de tycker det är 350 år Kvar! ha ha ha!
Ska bli helt fantastiskt kul att få umgås med dom.

Av MissIda - 2 november 2018 12:36

Alltså jag har inte kunnat sluta tänka på vad min massör sa igår om att jag själv gör mig sjuk.
Kan det va så?
Jag tror nog det, inte medvetet såklart, det vore ju galet men undermedvetet har jag nog gjort så jag blivit så här.

Jag menar, det är ju egentligen jag som lägger ribban på vad som är okej för mig både i arbetslivet och på hemma plan och så funderar jag på om jag följt den ribban?
Och kom fram till att det har jag ju verkligen inte. Jag tycker inte det är okej att man ska känna sig tvingad att gå till arbetet på sina lediga dagar för att andra inte har gjort sitt jobb och fixat in personal på ett schema som alltid är det samma. Jag tycker inte det är okej att det alltid är mitt ansvar för maten, handling, städning, tvätten, all planering, allt med barnen m.m i hushållet. Jag tycker inte det är okej att behöva känna att jag måste göra saker andra vill jag ska göra även om jag inte vill för att inte såra dom.
Men då är ju frågan, Hur har jag hanterat de situationerna när det är så? Har jag sagt, Nej tyvärr jag kan inte jobba? Nej det har jag inte.
Har jag gjort klart för min familj att ansvaret även ligger hos dom? Nej det har jag inte.
Har jag sagt, vet du vad? Jag/vi kan inte, hinner inte,orkar inte. Nej det har jag inte.
Nej så ja jag har nog gjort mig själv sjuk för att jag aldrig behagat min vilja, mina känslor mina behov.

Det får allt bli en ändring på det, det blir något att träna på.

Av MissIda - 1 november 2018 18:18

Var på min massage innan idag och vi brukar alltid snacka lite först och bolla massa mellan oss om hur jag mår och vad jag kan eller bör göra åt det.

Idag tog hon i med hårdhandskarna och talade om för mig att det är ingen annan än du själv som gör att du blir sjuk, du har lite gjort dig till ett offer fast att du inte behöver, du har alltid ett val.
Du har inte riktigt velat släppa på kontrollen du har när du gör allt själv, du har inte helt ärligt kunnat släppa på saker som hänt tidigare som sårat dig. Du gör saker för att behaga andra och inte dig. Nu måste du välja att ta kontrollen över dit liv och sluta fly och istället ta dig igenom det, du behöver ta reda på vad som är bra för dig och din familj och hitta en ny väg att gå och vara stolt över den. Hårt men ärligt var det men det fick mig att börja tänka på vad jag behöver just nu i livet.

Och detta är några grejer jag tänkte börja med

Om jag kan göra allt detta på samma gång vet jag inte men någon i taget annars.

Att få in rutiner i livet igen är en annan som jag skrev till efteråt, det har vi varit allt för slappa med en längre tid så barnen har till och med noll koll på vad som händer.

Av MissIda - 1 november 2018 06:59

Idag vaknade jag med huvudvärk( biverkning av medicinen säkert) har inte haft det på bra länge men å andra sidan är det ju ändå jobbigt i mitt huvud utan huvudvärk så vad gör lite extra obehag??
Rätt mycket faktiskt...på en högaktiv och samtidigt utbränd hjärna gör det mycket med min dag, tur det finns värktabletter.

Jag ber om ursäkt om jag är en hel del gnällig ibland men jag behöver låta mig vara det för ni förstår jag fick inte ångest och jag blev inte utbränd för att jag i vanliga fall gnäller, det kan jag garantera.

Här ser ni en som har bitit ihop, stretat på och kämpat både fysiskt och psykiskt i minst 15 års tid. Jag har genomlidit mobbing, utfrysning på min tidigare arbetsplats och där svaret på alla problem va, släpp det, låt det rinna av dig som på en gås och ryck upp dig! Så farligt är det inte :-/
Jag har sen tonåren kämpat med min självbild, självkänsla och mitt självhat.
Jag har alltid varit elak mot mig själv, aldrig sett bra saker med mig eller trått att jag kan vara riktigt bra på något eller klara av utmaningar och vissa nära har aldrig visat eller uttalat att de tror på mig eller uppmuntrat mig utan snarare sagt...
Varför ska du det? Det klarar ju inte du ändå.

Jag försökte alltid överbevisa känslan jag hade och har att jag inte var/är bra nog så redan som 23 åring var jag träningsnarkoman, hade två jobb och strikt diet och hela tiden kämpade jag med min dåliga självkänsla och aldrig fick jag ett Bra jobbat!, fan vad duktig du är! Av de jag verkligen ville få det ifrån.

Jag började utbilda mig och de jag ville skulle gratulera mig mest ringde två veckor efter min examen och frågade hur det gick i skolan trots att jag meddelat min examensdag flera gånger, om de bara lyssnat.

Jag har upplevt två förlossningar av mina fina barn och alla hormon och humörsvängningar det innebär och framförallt den eviga oron för att dom ska må bra, ha det bra och vara lyckliga. Det är ett stort ansvar att uppfostra och leda sina barn i livet och det finns så små saker som kan göra att det tar en annan väg än som var menat och det är en ständig självkritik om alla beslut alla känslor och alla uttalanden jag gör till barnen.

Jag sätter alltid hög press på mig själv att genomföra så mycket som möjligt både hemma och på arbetet för att alla andra ska må bra, få sin vilja igenom, hinna med sitt och få sina behov tillfredsställda, mina???
Ja det är väl därför jag är där jag är nu, jag har inte låtit mina behov få en chans att förverkligas. Och om jag lyckats någon gång så har jag så dåligt samvete för att jag gjort det så det var ändå inte blir värt det.

Förstår ni vilken resa jag har framför mig??
Förstår ni hur det river och sliter i mig med skuld och skam för att jag behöver tänka på mig? Lilla obetydliga mig?
Vad har jag för rätt att komma före alla andra? Jag vet ärligt inte om jag någonsin kommer lära mig eller få känna på riktigt att det är okej både för mig och för min omgivning att jag får ta tid för bara mig.

Skapa flashcards