Märker att en kollega ?gärna? vabbar eller är sjuk när det varit någon/några tuffa dagar på jobbet.
Och kanske strul hemma samtidigt.

Jag har full förståelse att man blir helt slut, att det känns som man ska somna ståendes, man vill gråta, skrika m.m....you name it!
Så känner även jag och säkert många fler. Inget konstigt i det alls.

Men någonstans måste man själv hitta ett sätt att bearbeta, släppa taget eller göra av med sin frustration så att man sen kan samla nya krafter för att ta tag i nästa dag.
Jag vet att det inte alltid är så lätt, jag har själv varit där och vi alla tar de där små stegen olika fort till förändring.
Jag önskar bara att man inte gav upp så lätt och lät sin kropp och själ vinna varje gång med att stänga av sig.
Man kanske borde vakna istället och finna sina vägar på andra platser där det blir ljusare och lättare för en istället för mörkare och svårare.
Den onda cirkeln löser inte upp sig själv utan att man slåss mot den.

Jag vet, man kan inte alltid men när man kommit så långt att man blivit klokare av sina problem så borde ändå viljan att bli bra finnas och övervinna allt annat.

Jag hoppas verkligen att det ska få bli bra <3