Inlägg publicerade under kategorin Ångest/utmattning

Av MissIda - 7 november 2018 17:19

Samtalsterapin gick bra idag. Jag känner mig alltid stärkt efter jag varit där och redo att ta tag i mina dåliga vanor som lett till att jag är där jag är idag med ångest och utmattning.

Jag ska försöka vara mer ärlig mot mig själv och våga säga mina känslor och vad jag tycker till andra när det känns som dom försöker köra över mig så jag faktiskt gör det jag vill och inte vad någon annan bestämmer att jag ska göra, för att det passar just dom bäst.

Jag ska bli ännu bättre på att unna mig stunder för mig själv, iaf en varje dag. Det är jag fortfarande väldigt dålig på men jag tränar vidare :-)
Plus att jag behöver släppa på skuld och skam känslorna.

Ja det är hårt arbete som ligger framför mig, ska bli skönt när man lyckas kryssa av någon. :-)

Av MissIda - 7 november 2018 06:55

Usch, igår blev det inte något för bara mig.
Jag har ju bestämt att jag behöver ta en stund varje dag och göra saker för enbart mig som gör mig glad och lugn men igår rann bara tiden iväg.

Jag tycker det känns som det börjar gå åt rätt håll med medicinen med, de gör mig fortfarande lite sömnig, aptitlös och koncentrationen är fortfarande dålig men jag börjar få ordning på en del tankar och funderingar och kan sortera bort dåliga rätt bra nu.
Däremot märker jag tydligt när den gått ur systemet om jag sitter uppe för länge på kvällen då slår oron på och allt blir till en storm i kropp och knopp.

Idag blir det samtalsterapi igen ska bli så skönt att prata och hitta sätt att bli bättre på att ta hand om mig själv så allt annat i livet blir enklare och framförallt roligare.

Av MissIda - 3 november 2018 16:06

Sov ryckigt i natt så när jag sen vaknade kände jag direkt att ångesten låg som en dimma i bakgrunden.
Jag har kört med mig själv lite för hårt denna veckan, jag har ju rätt svårt att hitta ett tempo som är lagom och att faktiskt vila mellan det jag gör oavsett om det är ansträngande fysiskt eller psykiskt.

Jag fick iallafall lägga mig en stund efter frukosten då en panikattack inte var långt borta. Jag gjorde lite Yoga Nidra och sen kändes det bättre men det krävs mycket mer träning på det för att jag ska kunna bli helt avslappnad.

Nu har vi kommit hem efter några timmar på badet och det kommer vankas tacos och annat mumsigt under kvällen för både små och stora :-)

Trevlig lördag allihop!

Av MissIda - 2 november 2018 12:36

Alltså jag har inte kunnat sluta tänka på vad min massör sa igår om att jag själv gör mig sjuk.
Kan det va så?
Jag tror nog det, inte medvetet såklart, det vore ju galet men undermedvetet har jag nog gjort så jag blivit så här.

Jag menar, det är ju egentligen jag som lägger ribban på vad som är okej för mig både i arbetslivet och på hemma plan och så funderar jag på om jag följt den ribban?
Och kom fram till att det har jag ju verkligen inte. Jag tycker inte det är okej att man ska känna sig tvingad att gå till arbetet på sina lediga dagar för att andra inte har gjort sitt jobb och fixat in personal på ett schema som alltid är det samma. Jag tycker inte det är okej att det alltid är mitt ansvar för maten, handling, städning, tvätten, all planering, allt med barnen m.m i hushållet. Jag tycker inte det är okej att behöva känna att jag måste göra saker andra vill jag ska göra även om jag inte vill för att inte såra dom.
Men då är ju frågan, Hur har jag hanterat de situationerna när det är så? Har jag sagt, Nej tyvärr jag kan inte jobba? Nej det har jag inte.
Har jag gjort klart för min familj att ansvaret även ligger hos dom? Nej det har jag inte.
Har jag sagt, vet du vad? Jag/vi kan inte, hinner inte,orkar inte. Nej det har jag inte.
Nej så ja jag har nog gjort mig själv sjuk för att jag aldrig behagat min vilja, mina känslor mina behov.

Det får allt bli en ändring på det, det blir något att träna på.

Av MissIda - 1 november 2018 06:59

Idag vaknade jag med huvudvärk( biverkning av medicinen säkert) har inte haft det på bra länge men å andra sidan är det ju ändå jobbigt i mitt huvud utan huvudvärk så vad gör lite extra obehag??
Rätt mycket faktiskt...på en högaktiv och samtidigt utbränd hjärna gör det mycket med min dag, tur det finns värktabletter.

Jag ber om ursäkt om jag är en hel del gnällig ibland men jag behöver låta mig vara det för ni förstår jag fick inte ångest och jag blev inte utbränd för att jag i vanliga fall gnäller, det kan jag garantera.

Här ser ni en som har bitit ihop, stretat på och kämpat både fysiskt och psykiskt i minst 15 års tid. Jag har genomlidit mobbing, utfrysning på min tidigare arbetsplats och där svaret på alla problem va, släpp det, låt det rinna av dig som på en gås och ryck upp dig! Så farligt är det inte :-/
Jag har sen tonåren kämpat med min självbild, självkänsla och mitt självhat.
Jag har alltid varit elak mot mig själv, aldrig sett bra saker med mig eller trått att jag kan vara riktigt bra på något eller klara av utmaningar och vissa nära har aldrig visat eller uttalat att de tror på mig eller uppmuntrat mig utan snarare sagt...
Varför ska du det? Det klarar ju inte du ändå.

Jag försökte alltid överbevisa känslan jag hade och har att jag inte var/är bra nog så redan som 23 åring var jag träningsnarkoman, hade två jobb och strikt diet och hela tiden kämpade jag med min dåliga självkänsla och aldrig fick jag ett Bra jobbat!, fan vad duktig du är! Av de jag verkligen ville få det ifrån.

Jag började utbilda mig och de jag ville skulle gratulera mig mest ringde två veckor efter min examen och frågade hur det gick i skolan trots att jag meddelat min examensdag flera gånger, om de bara lyssnat.

Jag har upplevt två förlossningar av mina fina barn och alla hormon och humörsvängningar det innebär och framförallt den eviga oron för att dom ska må bra, ha det bra och vara lyckliga. Det är ett stort ansvar att uppfostra och leda sina barn i livet och det finns så små saker som kan göra att det tar en annan väg än som var menat och det är en ständig självkritik om alla beslut alla känslor och alla uttalanden jag gör till barnen.

Jag sätter alltid hög press på mig själv att genomföra så mycket som möjligt både hemma och på arbetet för att alla andra ska må bra, få sin vilja igenom, hinna med sitt och få sina behov tillfredsställda, mina???
Ja det är väl därför jag är där jag är nu, jag har inte låtit mina behov få en chans att förverkligas. Och om jag lyckats någon gång så har jag så dåligt samvete för att jag gjort det så det var ändå inte blir värt det.

Förstår ni vilken resa jag har framför mig??
Förstår ni hur det river och sliter i mig med skuld och skam för att jag behöver tänka på mig? Lilla obetydliga mig?
Vad har jag för rätt att komma före alla andra? Jag vet ärligt inte om jag någonsin kommer lära mig eller få känna på riktigt att det är okej både för mig och för min omgivning att jag får ta tid för bara mig.

Av MissIda - 31 oktober 2018 16:58

Gaahh!
Vad det stökar i huvudet!
Hur kan det kännas som att det är en liten människa inne i mitt huvud och traskar runt??
Jag fattat inte dessa konstiga symtom ibland, det är ju helt orimligt men det är det sättet som är lättast att förklara känslan jag har i huvudet idag.
Andra dagar känns det mer som att det går trådar genom skallen och det står en var sida och drar i dom och flyttar hjärnan åt olika håll?!? Hel knasigt...

Nej jag är helt tom i huvudet nu (förutom den lille farbrorn som springer runt där inne och stökar, ja jag tror bestämt det är en mycket bestämd kutryggad farbror med en gnisslande rullator framför sig som han kör in i trottoarkanterna heeela tiden) men förutom honom så är det tomt. ;-)

Av MissIda - 27 oktober 2018 09:27

Idag vaknade vi till ösregn och mörker :-(

Jag plågas av skuldkänslor, oro och att måsten behöver göras trots att varken min kropp eller knopp orkar med.

Det dundrar av känslor inom mig idag. Det är så många tankar och krav som sliter sig loss och brottas om min uppmärksamhet och jag ser allt framför mig i en stor virvelvind av ord, rop och bilder.

Det är så frustrerande och utmattande att lyssna på och spela upp detta om och om igen dag ut och dag in.
Ofta önskade jag att det bara va som på tv:n, trycka på off knappen och sen är allt avstängt och man kan äntligen få lite lugn och ro.

Av MissIda - 26 oktober 2018 08:15

Denna veckan har jag som tur är hjälp av mannen med att få iväg barnen till skolan.
Nästa vecka fasar jag för...
Då ska jag, en utmattad mamma med ångest som otroligt lätt tappar focus och fastnar i en uppgift eller inte orkar komma igång själv försöka utan att bli stressad, utan att få utbrott på barnen, utan att vilja slita mitt hår av skallen få iväg barnen till skolan på egen hand.
Barn är ju alltid barn och de faller lätt in i relaxmood när det är som mest att göra ;-)
De har svårt att höra på och ännu svårare att genomföra det de ska och inte fasen blir det lättare för dom när deras hysteriska mamma står som en galning i hallen och skriker...sätt lite fart nu då!! Vad håller ni på med!! 10min!! Ska du gå utan jacka?!? Var har du mössan?
Ja stackars barn :-(
När jag väl tagit mig hem igen så kommer alla skuldkänslor sköljande över en för alla svordomar och frustrerade kommentarer man sagt under morgonen :-(
Man känner sig som den värsta mamman i världen då.....

Presentation


"Livet är som en bok, man kan aldrig göra om de redan skrivna sidorna men man kan alltid börja på ett nytt kapitel"

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2023
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards