Då är det så dags.
Idag efter många års rop på hjälp över min värk som påverkar mig så fruktansvärt negativt ska jag till den reumatologiska mottagningen.

Jag hoppas på hjälp, grundlig undersökning och uteslutande av diagnoser som tyvärr oroar mig att jag kan ha.
Men det värsta för mig skulle vara att bli avfärdad, en axelryckning och ett neeeej det är inga fel på dig.
Jag kan väl ändå inte inbilla mig denna smärta? Eller? Vem skulle liksom göra sig själv illa på det viset?
Inte orka med vardagen utan att använda all styrka man kan uppbringa för att sen bli näst intill okontaktbar pga den enorma trötthet som uppstår.
Nej den gör det inte roligt att leva?

Försöker tänka positivt men det är svårt när man tyvärr många gånger inte känner sig hörd och tagen på allvar men här jobbar de iallafall med värk varje dag så de kan ju det och bör ju lyssna.

Håll tummarna för mig idag, snälla.