Vad tiden går fort...
Över ett år sen jag la ner skrivandet både här på bloggen och privat.
Jag har alltid tyckt att skriva är ett sätt för mig att rensa ut, bli av med massa tankar, känslor också egentligen allt som ger mig grubblerier.

Tiden har haft motvind men även motgångar som för de flesta människor, inget ovanligt med det liksom.

Vad har då varit höjdpunkter och vad har varit dalar?
Jobbet har gått riktigt bra, är på ett ställe jag trivs och mår bra av att komma till. Visst kan det bli stressigt och tufft men så är det ju på alla arbeten.
Huvudsaken är att jag har kunnat hantera det utan att knäcka mig själv under pressen och det känns fantastiskt!
Ångesten har hållt sig lugn även om den ibland gästspelat när jag väl fått lugn och ro en helg men då ändå gått att övervinna.
Heja mig!
Ni som jag som lever med ångest eller andra ångestrelaterade diagnoser vet hur liten framgången än må va för andra kan den för oss kännas som att ha bestigit ett berg av motgångar. Det är en fantastisk känsla när grejer i livet börjar hitta tillbaka till sina rätta platser.
Hemma livet har fungerat, det är såklart många viljor som ska höras, försöka mötas och hittas lösningar på men allt som allt är vi på rätt bana och allt rullar på i hjulet.

Min dal?
Det var att förlora min underbara, roliga, positiva och små bråkiga favorit person.
91 år av ett fantastiskt liv med minnen från tider som våra barn idag inte ens kan tänka sig har funnits slocknade stilla i en säng på äldreboendet med mig vid hans sida.
Helt ärligt ska jag erkänna att jag inte tagit mig tiden att sörja honom som jag borde. Men å andra sidan har jag svårt att tro att han skulle vilja att jag brast itu även om mitt hjärta exploderade av vetskapen att nu kan jag aldrig mer prata med han, aldrig mer höra hans skratt, hans pikar och retsamma fraser. Hans ibland otroligt dåliga skämt som fick mig att vika mig av skratt. Hans munspel och dragspel som roade oss på kalas och fester.
Hans så envisa sida att man ibland ville slita av sig håret i frustration.
Inget av detta kommer mer göra mig glad eller smått tokig.
Han var min tvillingsjäl min farfar min visdom min kraft.
Nu är det iallafall glädje, sång och skratt bland molnen.

Såklart finns det mer att berätta men detta var det bästa och det värsta.
Allt där emellan tar jag vid ett annat tillfälle.

Hej hopp!

Har egentligen ingen aning om vad jag ska skriva men jag tänker att det kanske bara flyter på när jag börjar ;-)

Det är förändringar på gång både på arbetet om med mig själv.
Jobbet känns struligt just nu men jag hoppas vi kommer greja det och att alla håller ut och kämpar på tills vi landar.

Med mig är det förändringar i mig som känns positiva men ändå förvirrande då det är en sida av mig jag inte haft innan som tar sig fram.
Allt känns tryggare, grejer som tidigare gjort mig nervös, illa till mods eller bara gjort att jag stängt ner hela mig känns nu mer ganska bekväma och naturliga.
Det mesta flyter på och det ger mig trygghet och styrka i min personlighet.
Jag står upp, starkare och med en stolthet över vem jag är och vad jag känner och alla dessa känslor och vad jag står för har lättare att lämna sin inre vrå och faktiskt bli hörda och det känns fantastiskt för mig som annars alltid stått tyst och låtit mig själv bli överkörd.
Nu är jag inte tyst längre, nu är det jag som syns och det är jag som hörs :-)

Självklart är det saker kvar i livet att jobba med absolut men det känns som allt börja nystas upp ur härvan och det är med lätta steg jag fortsätter framåt mot mitt sanna jag!

Snällhet bör vara alla människors första tanke när vibvaknar på morgonen och det sista vi tänker på innan man somnar.
Om alla gör sitt bästa med att vara snälla mot andra människor vi möter under dagen så kan vi förändra mycket både hos oss själva och med varandra <3

Låt snällhet segra!

Varför vara någon man tror andra ska uppskatta mer?
Bara de sanna, de som verkligen älskar dig och vill vara med dig oavsett om du är glad, ledsen, arg eller vansinnig, frisk eller sjuk. Oavsett om du har ett jobb eller är sjukskriven, har ett handikapp eller ej och massa mer vi kan vara :-)
Bara dessa människor oavsett om de är många eller få, bara dom förtjänar att få din uppmärksamhet resten kan gå miste om den fantastiska människa du är.

Älska dig som du är och världen kommer älska dig tillbaka både i medvind och i motgång.

Gick inte att sova mer för mig denna dag.
Vaknade till 04:20 och direkt började huvudet arbeta.
Mycket just nu...
Har ju mitt arbete tillbaka igen och med det blev det lite extra pappersarbete som behöver fixas. Mycket tankar och funderingar hur allt ska gå och hur vi på bästa sätt ska gå framåt.
Hur jag ska gå framåt, är detta det bästa för mig? Kommer jag må bra av detta? Är detta vad jag vill? Klarar jag det?
Jag ska ärligt säg att jag är tveksam, jag ger det en chans nu men håller dörrarna öppna för annat, tycker det är ett smart val för att inte låsa mig i en framtid som tyvärr är rätt oviss om hur den kommer bli. Det finns ingen tydlig riktning och det känns otryggt.

Som ni förstår mycket tankar och oro är det, ingen bra kombination för mig...

Haft mitt sista samtal med terapeutern idag.
Kändes lite konstigt, har fått så mycket ut av de samtalen.
Jag har hittat tillbaka till mig själv, funnit glädjen i saker igen och blivit tryggare med vem jag är och vill vara.

Jag har lärt mig att tänka annorlunda, prioritera annorlunda, välja vad jag vill, vad som gör mig lycklig, glad och hel.
Att se mig själv inifrån och ut och att lyssna på mina signaler om att nu är det dags för vila.
Jag tycker om mig själv på ett mer ärligt sätt, jag ser mig i spegeln och ser något vackert.

Nu ska jag då stå på egna ben och stanna eller ta mig vidare på vägen utan att sladda ner i diket igen.
Lite skumpigt blir det säkert men några mer avkörningar ska det då inte bli.
Här ska stannas i tid i fortsättningen.

Jag ska fortsätta att jobba med mig själv, fortsätta utvecklas tills jag är 100% säker på att nu är jag hel och under tiden ska jag njuta och finna allt som gör mitt liv underbart.
Jag ska älska, skratta, sjunga, leka och drömma.
Och jag ska inte vara rädd att visa mina känslor för dom jag älskar och tycker om.

Alla andra!...här har ni inget att hämta.
Min energi är inte till för er!

Kylan och snön har lyst med sin frånvaro som vanligt här i söder som vi är vana vid varje år.
Men ändå är det alltid ett hoppets frö som gror varje vinter om att vi ska få snö. Och sen blir man lika besviken som alltid när julen är förbi och det inte kom en flinga....Ja jo snö brukar det bli men aldrig när någon vill ha det längre. Förra året tror jag vi hade den första riktiga snön i typ...april?!?!
Då vill vi ju börja se krokus och snödroppar och höra fågelkvittret.

I år dock, är vi lovade en riktigt kall februari med snö och kyla :-)

En liten föråkare kom iallafall igår :-)
Visst den kommer smälta bort men den gjorde att det lilla fröet började att gro igen. Undra just om det blir besviket denna gången med eller om vi verkligen ska få en liten vit vinter :-)

Hund tassar i snön <3

Fy f-n!
Då började den jäkla skit veckan bara vi kvinnor är så hedrade med att få ha, pyttsan!
Är så så så trött på att ha det.
Jag mår mycket sämre av min ångest när röda veckan infaller, jag blir orolig, ledsen, det värker och gör ont. Jag blir gnällig, lättretlig, och massa annat som ångesten tar med sig....utöver vad alla hormoner rör upp i kropp och knopp.
Aptitlöshet, rädsla, katastroftankar, sömnproblem, stickningar i kroppen, tryck över bröstet, glömska och massa mer.

Får härda ut, det är bara några dagar.