Vad tiden går fort...
Över ett år sen jag la ner skrivandet både här på bloggen och privat.
Jag har alltid tyckt att skriva är ett sätt för mig att rensa ut, bli av med massa tankar, känslor också egentligen allt som ger mig grubblerier.

Tiden har haft motvind men även motgångar som för de flesta människor, inget ovanligt med det liksom.

Vad har då varit höjdpunkter och vad har varit dalar?
Jobbet har gått riktigt bra, är på ett ställe jag trivs och mår bra av att komma till. Visst kan det bli stressigt och tufft men så är det ju på alla arbeten.
Huvudsaken är att jag har kunnat hantera det utan att knäcka mig själv under pressen och det känns fantastiskt!
Ångesten har hållt sig lugn även om den ibland gästspelat när jag väl fått lugn och ro en helg men då ändå gått att övervinna.
Heja mig!
Ni som jag som lever med ångest eller andra ångestrelaterade diagnoser vet hur liten framgången än må va för andra kan den för oss kännas som att ha bestigit ett berg av motgångar. Det är en fantastisk känsla när grejer i livet börjar hitta tillbaka till sina rätta platser.
Hemma livet har fungerat, det är såklart många viljor som ska höras, försöka mötas och hittas lösningar på men allt som allt är vi på rätt bana och allt rullar på i hjulet.

Min dal?
Det var att förlora min underbara, roliga, positiva och små bråkiga favorit person.
91 år av ett fantastiskt liv med minnen från tider som våra barn idag inte ens kan tänka sig har funnits slocknade stilla i en säng på äldreboendet med mig vid hans sida.
Helt ärligt ska jag erkänna att jag inte tagit mig tiden att sörja honom som jag borde. Men å andra sidan har jag svårt att tro att han skulle vilja att jag brast itu även om mitt hjärta exploderade av vetskapen att nu kan jag aldrig mer prata med han, aldrig mer höra hans skratt, hans pikar och retsamma fraser. Hans ibland otroligt dåliga skämt som fick mig att vika mig av skratt. Hans munspel och dragspel som roade oss på kalas och fester.
Hans så envisa sida att man ibland ville slita av sig håret i frustration.
Inget av detta kommer mer göra mig glad eller smått tokig.
Han var min tvillingsjäl min farfar min visdom min kraft.
Nu är det iallafall glädje, sång och skratt bland molnen.

Såklart finns det mer att berätta men detta var det bästa och det värsta.
Allt där emellan tar jag vid ett annat tillfälle.

Hej hopp!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja jag var då med en rolig en? Har inte bloggat sen hösten 2021, dagen då jag hoppades på den hjälp min kropp skriker efter. Men icke mina vänner, nu har det gått mer än ett år och inte en enda dag har jag fått vara smärtfri. Man hittar inga fel p...

Då är det så dags. Idag efter många års rop på hjälp över min värk som påverkar mig så fruktansvärt negativt ska jag till den reumatologiska mottagningen. Jag hoppas på hjälp, grundlig undersökning och uteslutande av diagnoser som tyvärr oroar mi...

När man äntligen får lite ledigt och får en tid för sig själv och för att få undan måsten som legat och släpat underlättar detvärkligen när vädret ute inte är lockande till andra frestelser Snöblandat regn och en jäkla vind gör att det känns nice at...

Då är det fredag igen, jag gör mig redo för en jobb helg. Haft två lediga dagar här nu och kunnat njuta av att bara få va en dag och sen fixat och donat andra dagen. Idag blir det kallt här nere i söder och det skulle hålla i sig under helgen innan...

Måste skriva av mig lite! Är så trött på allt just nu. Det är alltid nått strul på jobbet med den ena eller andra personalen. Detta resulterar i en massa jobb med att leta ersättare och för det mesta är det svårt och det slutar med att jag själv få...