Jaha då ligger jag här i sängen med en stigande värk i kroppen.
Jag vet att om jag inte somnar snart så kommer det bli fruktansvärt och chansen att jag lyckas somna utan att gå upp och leta efter nått som kan döva smärtan är minimal.
Varför tar jag då inget innan läggdags?
Jo, jag är bara sådan att mediciner=så lite som möjligt.

Idiotiskt kan man tycka..
Å ja det må vara så men det är nått jag blivit i tutad sen barns ben...mediciner tar man när läkaren ordinerar det pga bakterie eller virus.
Annars? Bit ihop!
Såå ja det intas om värken över går i smärta och stiger över tio på skalan om hur ont det gör.

Imorgon kommer jag i vilket fall vakna till en värkande kropp och svullna leder oavsett om jag tar nått eller inte så ja, det känns meningslöst helt enkelt att proppa kroppen full med ämnen som ändå kommer va borta innan jag vaknar.

Hoppas ni får sova gott.
Natti natt

Vi är många som lider av att ha ont.
Kan va allt från magproblem, sega och värkande knän, höfter som strular och ger ömhet och gör det svårt att gå. Vissa har ryggproblem, nackproblem med mera.

Jag själv lider av att ha ont precis överallt.
Okej tog kanske i lite lite...magen och huvudet brukar jag inte ha ont i så det tackar jag för.
Men för övrigt, varje led i min kropp gör tyvärr ont.
Värst är det när jag lagt mig och ska sova.
Då börjar det mala och ju längre tiden går ju ondare gör det tills det känns som det brinner inne i lederna.

Nu tänker ni..
Vilken gnällis!
Fast det är just det, jag är inte den som klagar och uppmärksammar andra på min smärta, det har jag aldrig gjort. Inte ens som barn. När jag väl gör det då, då gör det j-vligt ont, så ont att jag inte vågar röra mig...
Det förlamar mig.
Inte rent fysiskt så klart men psykiskt, jag blir så rädd för smärtan att jag helt enkelt inte kan.
Det är otäckt, jobbigt och det gör mig ofta förbannad.
Den här smärtan har jag haft länge nu.
Den började redan i 20 års åldern så för 17 år sen och har med tiden bara blivit värre och är så nära outhärdlig idag så att jag till och med tänker mig själv att hugga av kroppsdelar för att slippa känna den när det är som allra värst.
Knäppt? Ja jo en aning kan man tycka...

Många tester har gjorts för att ta reda på vad som är fel men inget visar nått konstigt, inte tillräckligt konstigt iallafall för att någon läkare ska vilja uttala sig om en möjlig diagnos.
?Gå hem och vila dig, ta lite Ipren, gå ner i vikt, motionera mera? osv osv.
Allt det där vet jag redan...
Inte så jäkla lätt att känna sig motiverad bara när varje steg jag tar är som att bryta ett ben i taget.
Okej nu blev det lite gnälligt ;-)

Men va fan, livet är inte alltid en dans på rosor!
Så det så.

Jag har såklart googlat, sånt som alla gör för information nu för tiden.
Finns så mycket om smärta och olika diagnoser men tillslut blir allt bara en ända röra.
Hittade dock denna bilden på en sida om fibromyalgi som fick mig att haja till.

Precis så här!
Så är det för mig.

Vårdcentralen för provtagning. Ökad ångest ger ökad medicin dos så nu kommer man va lite dåsig några dagar innan den nya dosen ställts in.

Blodtrycket ska vi inte bara tala om, jag blev inte mindre orolig om man säger så.
Nu får det bli sallad och motion dagligen.

Var länge sen jag mådde så här.
Klarat mig bra och kämpat på men nu är det nästan en vecka med oro och ångest påslag...
Igår kväll och idag har varit värst.
Minnesluckor och koncentrationssvårigheter har avlöst varandra och mixats upp med elaka tankar och en minskad aptit.

Det är min jobb helg men en av mina fina kollegor går in för mig imorgon så jag för en dag till att vila på sen hoppas jag på att jag orkar med söndag.

En natts sömn gör kanske susen
Godnatt!

Har egentligen ingen aning om vad jag ska skriva men jag tänker att det kanske bara flyter på när jag börjar ;-)

Det är förändringar på gång både på arbetet om med mig själv.
Jobbet känns struligt just nu men jag hoppas vi kommer greja det och att alla håller ut och kämpar på tills vi landar.

Med mig är det förändringar i mig som känns positiva men ändå förvirrande då det är en sida av mig jag inte haft innan som tar sig fram.
Allt känns tryggare, grejer som tidigare gjort mig nervös, illa till mods eller bara gjort att jag stängt ner hela mig känns nu mer ganska bekväma och naturliga.
Det mesta flyter på och det ger mig trygghet och styrka i min personlighet.
Jag står upp, starkare och med en stolthet över vem jag är och vad jag känner och alla dessa känslor och vad jag står för har lättare att lämna sin inre vrå och faktiskt bli hörda och det känns fantastiskt för mig som annars alltid stått tyst och låtit mig själv bli överkörd.
Nu är jag inte tyst längre, nu är det jag som syns och det är jag som hörs :-)

Självklart är det saker kvar i livet att jobba med absolut men det känns som allt börja nystas upp ur härvan och det är med lätta steg jag fortsätter framåt mot mitt sanna jag!

Snällhet bör vara alla människors första tanke när vibvaknar på morgonen och det sista vi tänker på innan man somnar.
Om alla gör sitt bästa med att vara snälla mot andra människor vi möter under dagen så kan vi förändra mycket både hos oss själva och med varandra <3

Låt snällhet segra!

Denna dagen har bjudit på då mycket sol och värme.
Underbara vänner har kommit under dagens lopp och med alla tog vi ett dopp :-)
Glädjen och skratten har varit många.
Det är balsam för själen <3
Jag bara älskar när sommaren drar igång!

Nu har knattarna somnat och jag och de tre små hundarna ska även vi krypa till kojs.

Imorgon väntar säkert en lika härlig dag :-)

Bjuder på en fin bild av vår rododendro som ger oss dessa fina blommor.

Varit på gymmet och gjort av med min frustration och oro.
Fick tullen bra puls idag under hela passet och peakade till och med!
Jaja i en minut bara men jag är nöjd med det
Hahahaha!

Nu blir det hem och spola av mig och barnen och sen blir det sooooffhäääng!!
:-)