Och försvann lika fort (lyckade inte ens få en bild innan) men den lämnade efter sig en känsla av att i år ska vi få njuta av en vit och kall vinter. När den kommer återstår att se, ibland blir det först i mars när inte någon vill ha det längre men ibland lyckas faktiskt vintern att infalla på de rätta månaderna även i söder så jag tänker iallafall hålla tummar och tår på att vi får det i år :-)

Idag är det grått, blött och lite trist ute.
Vi tog oss i kragen och gjorde några snabba ärenden nu i förmiddags och det känns minsann nu.

Jag är trött och samtidigt uppe i varv för jag har mycket att komma ihåg inför kvällen och grejer som ska hinnas med innan det blir disco för barnen både hit och dit.
Men en kompis är snäll och ordnar och donar ihop det med mig så jag förlitar mig på att hon fixar det jag glömmer bort.... såå typ allt! :-)

Att få prata med någon, oavsett om det är med ett proffs eller en god vän kan ibland kännas som en räddning, om så bara för stunden. Men det kan även kännas som att springa ett marathon.
Jag blir ofta helt slut eller så blir det mycket rörigt i skallen efter ett långt samtal.
Ibland kan jag inte konsentrera mig tillräckligt på samtalet, jag tappar tråden, förstår inte eller så hörde jag inte för att det var något annat som störde.

Jag är inte medvetet otrevlig utan det är pga att jag lider av utmattning och ångest som jag kan bete mig förvirrat. Det är inte som jag är ointresserad av dig som jag inte kan svara på dina frågor eller komma med ett bra förslag utan det är för att jag har svårt att förstå vad du säger, svårt att hänga med i samtalet och svårt att formulera ett svar som passar till frågan eller till det du sagt.
Men jag vill att du ändå ska veta att ditt samtal med mig är viktigt för mig. Det får mig, om så bara för den stunden att känna mig som mig själv, det har kanske gett mig en stunds frid från all kaos inuti eller fått mig att se ljusare på klättringen jag har framför mig för att nå tillbaka till det liv jag kämpar för.

Så förlåt mig om det ibland blir jätte fel, om du ibland får upprepa samma sak flera gånger för att jag inte minns eller för att jag gäspar stort under vårt samtal, jag vill verkligen vara där för dig hur utmattad jag än blir för du är där för mig.

Men ibland infinner sig inte den där magiska känslan i kroppen när man helt enkelt bara släpper alla spänningar, måsten, krav, jobbiga tankar och oro som bubblar i min kropp och i mitt huvud.
Idag var tyvärr en sådan gång när inte ens skogen kunde skänka mig en stunds vila hur vackert och tyst det än var.

Att tillåta mig själv och acceptera att jag inte mår bra är första steget.

Att förstå vad som får mig att inte må bra är nästa steg.

Att hitta ett sätt att bryta eller ta bort de sakerna är nästa steg.

Att hitta de saker som får mig att må bra och faktiskt utföra dom är nästa steg.

Att ständigt påminna mig själv om att JAG är den som behöver MIG mest just nu.
JAG ska ha första tjing i måbra kön nu, det är nog den svåraste biten i alla steg jag ska ta och det är absolut det största steget jag ska utföra.

Det känns som jag har berg att bestiga.

Ida